Är det tillåtet?
Är det tillåtet att gnälla egentligen? Jag känner verkligen såhär. Jag går hemma hela dagarna, har tråkigt och känner mig rastlös. Jag har ingen bil hemma och jag har ingen som är "ledig" att hitta på något. Så vad kan jag göra? Eftersom jag går hemma borde jag ha tid och ork att städa, för jämnan. Hallå, jag går ju bara hemma? Det får jag höra ganska ofta. Jag vågar inte ens börja gnälla för jag får den kommentaren "men du går ju ändå bara hemma"!? Men jag orkar inte. Det är bara jag som försöker städa och hålla rent men vi är 2 som stökar ner. Måste alla karlar få en smäll på käften för att orka hjälpa till? Nu har jag till och med dragit på mig en inflamation i höften. Det är i alla fall vad jag tror för det kändes exakt likadant förra gången jag fick det, fast i andra höften. Jag kan knappt gå och nu MÅSTE vi städa inför visningen på lördag och innan bebis kommer. Så vad ska vi göra, jag kan inte lyfta ett finger!? Jo jag har löst det såhär: jag ringde min lillasyster som är i vargön, frågade om hon ville tjäna lite pengar och idag klockan 16.26 kommer hon med tåget. Så enkelt var det. Men nu MÅSTE vi verkligen skärpa till dethär. Det kan inte se ut såhär. Vi måste hjälpas åt. Men speciellt du måste hjälpa MIG eftersom jag nu har ännu ett handikapp, höften. Jag känner mig så dum när jag bara sitter stilla, men vad ska jag göra? Jag kan ju inte tvinga min kropp till att göra någonting den inte orkar, eller hur? Eller kan jag det? Jag vet inte vad jag ska göra. Jag VILL ju INTE gnälla, jag HATAR att gnälla, jag är en dålig "hemmafru"...Förlåt Jesper...
JAG HATAR ATT FLYTTA OCH JAG HATAR ATT STÄDA OCH JAG HATAR ALLT JUST NU!!!
jag förstår din situation och du ska inte behöva anstränga dig just nu malin, du behöver dina krafter o samla tills du ska föda, annars kommer du aldrig orka med....du är ingen dålig hemmafru, isf e alla hög gravida det....spelar ingen roll om du e hemma 24 tim om dygnet o han jobbar 10 tim om dygnet..ni e två om bebis och det han får göra hemma är ingenting jämfört med vad du har framför dig o kommer o få göra...så enkelt är det...bara ryta o gnälla...inte du som gör fel..
Bry dig inte om ngt annat än dig själv just nu! Låter vansinnigt ego, och visst det är det, men tänk på att första tiden när bebis kommit ÄR tufft, o du behöver vila o samla krafter =) Tänk, snart är liten ute, sååå spännande!! Anyday now..
tur att syrran finns och städade eran lägenhet nudå! :D
Hörru du, nu ska jag säga dig en sak!
Jag går också hemma. Min karl och jag är särbos, men han hänger hos mig hela tiden! Nu har han fått ett jobb så han jobbar 9-10 timmar om dagen.
Jag känner också som du.. "Jag går ju bara hemma"
Men inte fan är det meningen att man ska känna sig som "en morsa" Plocka, och städa och springa med dammsugaren efter HONOM. Bara för att "vi" går hemma.
Man blir så ledsen när man får sköta nästan allt, när man faktiskt är 2 som grisar.
Jag tror inte att det inte är att man orkar, jag tror att man tappar den där motivationen och då tappar man orken också att lyfta ett finger.
Och vet du, jag är inte äns gravid.
Däremot arbetssökande. ;)
Och eftersom du är gravid så borde han slicka marken där du går. skrattar
Nu blev detta ett långt inlägg.. men jag kände bara att jag skulle ge dig lite styrka från en annan kvinna som nästan sitter i samma båt!
Stå på dig. Och lycka till med karln och bebisen!
Oj vad jag känner igen det dära, barför har killar så jäkla svårt att hjälpa till egentligen?
O inte fasen kan man låta det vara heller för att se om de gööör något, vilket de inte gör.
Du behöver vila och samla krafter för när förlossningen startar så behöver du all kraft du kan få, de brukar ju jämnföra det med flera maratonlöp typ.
Så synd att det inte finns nått sätt så killarna kan prova på hur det är egentligen...
Sedan när bebisen väl kommit så har du ett dygnet runt jobb! Om han säger nu att du bara går hemma och kan fixa så kan ju han fixa sedan då eftersom du har dygnet runt jobbet o han bara jobbar 10 timmars jobb.
Jag kan ju säga såhär, man fattar ju varför en större del partners skiljs åt första bebisåret...Vi har det väldigt jobbigt här hemma också =(
