Malin Lundgren

Usch, jag hatar att känna mig nedstämd. Men jag gör det nu. Känns lite hopplöst. Jag vet inte riktigt varför jag känner mig så nedstämd heller. Jag sitter bara och tänker och funderar på lite allt möjligt. Jesper ligger och sover. Känner mig taskig att jag inte gick och lade mig samtidigt, i alla fall bara för att få kramas lite. För när jag vaknar imorgon så är han långt borta ifrån mig. Han är inte ens i samma land som mig då. Han ville ju att jag skulle följa med in i sängen och sova. Men jag tyckte tydligen tvn var viktigare. Vet han hur mycket jag älskar han? Jag talar om det för honom, varje dag, men räcker det? Hur kan man visa det på bästa sätt? Han är ju så fin..och just nu fick våran bebis hicka i min mage. Men i alla fall, varför känner jag mig så nedstämd? Är det vanligt att göra det, bara sådär, bara för att man är gravid? Ganska märkligt vad som händer med kroppen när man är gravid. Hur fasen klarar kroppen av att göra alla dessa saker. Tillverka ett barn. Från ett ägg och en spermie bildas ett barn. Hur fasen har kroppen lyckats med det? Jag är ju egentligen överlycklig och borde verkligen inte känna mig nedstämd. Men jag gör det..inte p.g.a barnet. Men varför? Känner bara för att gråta.

Plötsligt slog det mig att jag faktiskt ska bli mamma. Satt och tittade på min mage. Det står "BEBIS" på min tröja. Varför gör det det? Det ligger faktiskt ett barn där inne. Jag blev panikslagen! Hur fan ska jag klara det? Det är så mycket ansvar! Kommer vi klara det? Kommer vi kunna ge detta barnet bästa möjliga? Tänk om jag inte hinner köpa hem allt som behövs? Det är faktiskt en levande varelse som lever där inne i min mage. Den skulle till och med överleva om den skulle födas nu. Tänk om bebis inte tål katter? Tänk om katterna inte tål bebis? Tänk om, tänk om, tänk om det är det enda jag tänker på. Hur fasen klarar folk av detta? Starka starka människor. Man är ju inte lite nojig!! GAH! JAG?! Hallå? Nyss var mitt största nöje att gå ut på krogen och gärna bli så full att jag knappt kunde gå. Nu ska JAG ha barn!? Det är ett så stort steg i mitt liv att jag inte ens vet hur jag ska kunna klara av det..? Får alla sånna här funderingar någon gång under graviditeten? Kommer det gå över? Jag har ju lagt av med ALLA fula ovanor som jag NÅNSIN har haft bara för att jag vill det bästa för barnet. Men räcker det? Jag har läst massa böcker, men inte tillräckligt. HJÄLP! Jag har ju bara läst böcker om graviditeten, inte om förlossningen och tiden EFTER. Det är bara 2 månader kvar ju!!! Vilken TUR att vi inte ska flytta nu mitt uppe i allt, hade ALDRIG klarat det nu när jag sitter och tänker efter. SKÖNT att vi inte fick tag i hyresgästen. Det kanske var ett tecken? Ett gott tecken som vi lyssnade på? Kanske blev bäst så. Få slippa tänka på så himla mycket med adressändringar, telefonflyttningar, flyttkort, internetflytt och flytt av allt annat också! Ruskigt skönt faktiskt. Vi får ta flytten någon gång till vintern eller nått. När vi har kommit in i alla rutiner! Jaa, och så har vi Jespers kalas på lördag. Men det blir mest lugnt och skönt.

Nåja, nu har jag fått skriva av mig det jag kände att jag behövde skriva. Hade jag inte satt mig här så hade jag nog aldrig kunnat somna ikväll.
Nu ska jag pissa och sen gå och lägga mig, ska läsa en bok, som inte handlar om barn eller graviditet!
Sov så gott!