Vart ska man ta vägen?

Ärligt talat? Vart ska man ta vägen när man känner såhär? Jag är sååå himla sugen på att göra det, men jag vet inte om jag skulle få med mig Jesper. Inga jobb har vi och inget boende. Visst kanske det är lätta saker att fixa, men klarar vi av det? Skulle vi klara av att göra det? Det är nästan bara tacka adjö till en hel del av våra intressen. Men skulle vi må bättre av det? Det är billigare att bo och leva. Och kompisar är inga problem. Men det finns så många men...jag vet inte riktigt. Jag hade ju inte haft något emot det. Det är nog Jesper som inte vill i så fall.

En till sak är att jag inte har råd att åka upp till Piteå för att fira min gammelmorfar. Tråkigt men sant. Sen kanske jag jobbar också. Vet inte riktigt det än. Men vi får se vad som händer, kanske skulle gå ut och panta burkar. HAHAHAHAHA!

Idag ska jag åka och "provjobba" på ett nytt jobb. Vi får väl se hur det går. Vi ska servera ett gäng med norskar, dom ska ha tvårätters med vin till maten. Ojoj, jag som aldrig har serverat i hela mitt liv. Hoppas det går bra i alla fall.

Men kan nån svara på frågorna? Vart ska man ta vägen? Varför är man så kluven på vad man ska göra med livet? När ni har svaret..återkom då till mig snarast.

Jesper Andersson jag älskar dig!!
Puss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0