Ett minne blott.
Nu kommer jag verkligen säga att ett liv med min egen mamma är ett minne blott. Hon har sumpat sina chanser hos mig, verkligen. Hon bad mig om en chans till och fortfarande kan hon inte hålla vad hon lovar. Det är tragiskt. När ni läser detta tänker ni säkert, " vad är det där för pajas som snackar om sin morsa på det sättet ". Men vet ni vad? Ni förstår inte vilket helvete som har varit de senaste 2 månaderna. Jag kan nämna 2 saker och ni kommer fortfarande tänka att andra har det värre. En sak är att mamma har betett sig som ett svin mot sin föredetta pojkvän, som HON var otrogen mot och ljuger han rakt upp i ansiktet. En annan sak är att hon har en väldigt stor skuld till mig. Mer känner jag inte riktigt för att säga just nu eftersom att det blir HELA mitt privatliv som jag slänger ut då. Och det orkar jag inte och vill jag inte. Nu tänkte ni, "vadå det finns dom som inte ens har en mamma, var glad för det du har". Men då kan jag upplysa er om, att för mig känns det som att min mamma inte ens exicterar. Hon super, ljuger och bråkar. Och det är inte bara hennes eget liv som hon förstör/förstört. Det är väldigt mångas. Jag fattar inte hur man kan göra så med folk man älskar? Kan någon förklara för mig? Antagligen inte eftersom att ni inte känner till allt som har hänt. Hon har då en ny jävla pojkvän nu och där tycker jag hon kan stanna, för jag vill inte ha nått med honom ELLER henne att göra! Någon borde komma med en pekpinne och sätta henne på plats. Det är någonting som är psykiskt fel. Men det finns ju ingenting man kan göra. Hon lyssnar ändå inte. Hon blev förbannad när jag sa att hon drack för mycket. JAG borde ta reda på mer fakta? Jo jag tackar jag. Jaja det enda jag kan göra nu är att önska dom ett jävla härligt liv, för hon kommer inte få träffa mig, Jesper eller sina framtida barnbarn om hon inte skärper sig inom en VÄLDIGT snar framtid!! Och ärligt talat hoppas jag att hon också läser detta, för då kanske hon får sig en tankeställare! Eller inte..vem vet..?
Annars händer det inte så himla mycket i mitt liv. Jobbar 40% och är jävligt arg över att jag fick så lite. Så nu är jag på jakt efter ett nytt arbete, igen. Men jag har sökt endel jobb nu som jag hoppas att jag kan få. Så ni får hålla tummarna för mig, annars kan det gå illa. För mig alltså. Om jag inte skulle få nått jobb.
Sen går jag och oroar mig lite över allt möjligt. Hörde att min systerdotter blivit sjuk, ganska allvarligt också. Så jag oroar mig lite över det. Och så är det ju ett annat litet problem som jag oroar mig över, men det är en ganska privat sak. Men jag kanske berättar om den en annan gång. Sen är jag lite orolig över om inte min bil går igenom besiktningen. För den ska ju upp till Piteå i helgen. Men det ska nog inte vara några problem. Har ju två "mekaniker" som ska sparka igång den.
Vad händer i helgen då? Jaa, imorgon är det nog lite race på ett ställe och så kommer mina småsyskon och deras pappa hit också. Det är ju han som ska ta hem min bil till Piteå. Roligt roligt. Så dom får nog följa med på lite nattliga aktiviteter.
Annars har jag nog inte så mycket annat att skriva än att jag tycker att ni ska kika in på http://LillaMalin.pixbox.se för att titta på mina bilder. Det kommer nog upp bilder någon dag här framöver efter helgens bravader.
Ha det gött!
