Malin Lundgren

Nää, som sagt. Ibland spelar det ingen roll hur mycket man vill en sak, det händer ändå inte. Hur mycket man än vill att sommaren ska vara för evigt, när händer det? Jo kanske om man skulle flytta till Maldiverna, eller dominikanska republiken eller nått sånt, afrika kanske? Men istället för den kalla vintern så kommer monsuner och annan skit, då skulle man bara längta till Sverige igen, eller hur?
 Jag skulle vilja åka till USA och prova bo där i ett år eller två, jobba lite, lära sig lite mer engelska och kanske plugga lite. DET hade varit en riktig upplevelse! Men händer det? Hur mycket man än vill så brukar inte viljan räcka till. Det är bara det jag vill komma fram till.....

 Varför har man egentligen så många funderingar? Och tankar? Ibland vill man bara vara utan dem, men det är nästan så att dom äter upp en. Varför? Jo jag har spekulerat lite i detta, och jag har kommit fram till: varför man ibland känner sig uppäten av sina egna tankar och funderingar är för att man inte har någon att dela tankarna med, du ska inte behålla dem för dig själv, du blir bara deprimerad då! När allt känts som svårast så har jag alltid funnit någon som jag kan prata med, lätta på bröstet lite. Jesper vet redan allt om mig, så ibland kan det vara så att man behöver någon utomstående, någon vän att prata med. Det har jag hittat! Jag har litat för mycket på helt fel personer, men vad gör man? Ibland måste man chansa, och de flesta gånger för mig har jag chansat fel. Men men det är faktiskt smällar man får ta ibland. Nu har jag hittat personer som jag har anförtrott mig åt och det känns bra! Även om dom är få, så känns det bra, jag litar på dessa personer.
 Jag älskar Jesper mer än allt annat och det vet han, han vet också att jag gärna pratar med han om allt, och han vet också hur viktigt jag tycker att det är att ha en bra kompis man kan prata med, umgås med och skratta med. Man behöver någon utomstående. Man behöver släppa in någon annan i sitt liv. Annars kommer, till slut, ALLT gå åt skogen. Så missförstå mig inte, jag pratar mest med min närmaste, Jesper, men det är även skönt att få prata med någon mer. Jag kanske krånglade till det lite nu men det var i alla fall det jag ville komma fram till, atta alla borde få ha NÅGRA personer i sin samvaro som man KAN prata om allt med.

 Nu får det nog vara bra för denna gången tror jag, skönt att få skriva av sig lite ibland! Nu är det bara längtan, hopp och drömmar som hägrar! (Sova alltså)

Ha en bra dag!